Desinfektionsbiprodukter (DBP) – Problembild och motmedel
När desinfektionsmedel reagerar med orenheter i badvattnet uppstår oönskade kemiska föroreningar s.k. desinfektionsbiprodukter (DBP). Vid klorering av badvatten är det främst kloraminer (bundet klor) och trihalometaner (THM) som ger problem. Dessa föroreningar är skadliga och skall hållas på en så låg nivå som möjligt.
Andra aktuella biprodukter är AOX (adsorberbara organiska föroreningar) och klorat. Klorat kommer främst in i systemet om gammal klorlösning används och har uppmärksammats på senare tid och även tillkommit som ett gränsvärde i DIN-normen för badvatten.
Grunden för reduktion av biprodukter
Förutom vikten av att badgästerna tvättar sig före bad, är grunden för reduktion av biprodukter en väl fungerande flockningsfiltrering och så låg halt av desinfektionsmedel som möjligt. Då bundet klor och THM är i äkta lösning i vattnet är det svårt att enbart filtrera bort dessa föroreningar och ofta måste reningsverket förstärkas med teknik som ger kraftig adsorption och/eller oxidation.
Adsorption
Adsorption utförs effektivt med hjälp av aktivt kol i någon form och oxidation utförs med hjälp av UV-bestrålning eller ozonisering. Ofta kombineras dessa tekniker för bästa effekt. God hygien innan bassängbad är en grundläggande regel för att förhindra uppkomst av oönskade biprodukter av klor.
”Bassängbad och hälsorisker, regler och skötsel”.
Utdrag ur folkhälsomyndighetens handbok: Kemiska föroreningar i badvatten är omöjliga att undvika. De kommer i stor utsträckning från de badande själva. Smuts på badkläder och på huden, hudceller, hår, hudfett, svett, urin och avföringsrester är några exempel. Dessutom tillkommer hudkrämer, sololjor, smink, deodoranter, tvål- och schamporester. Rengöringsmedel för städning och underhåll samt smutsvatten kan också komma ner i badvattnet. Speciellt i utomhusbassänger kan jord och smuts lätt följa med de badande när de går ner i vattnet. Även förorenat regnvatten kan komma ner i bassängen. Vidare kan packningar, fog- och tätningsmedel vara en källa till föroreningar.
Inte de primära föroreningarna som medför problem.
Det är oftast inte de primära föroreningarna som medför problem. De utgör istället en grund för tillväxt av mikroorganismer eller för kemiska reaktioner. Vatten, värme och desinfektionsmedel är faktorer som gör att kemiska reaktioner lätt sätts igång och bildar nya föroreningar som kan påverka att nya föroreningar bildas då, som kan påverka människan men också vara negativa för miljön. Det är framförallt två olika grupper av kemiska föroreningar som man ska vara uppmärksam på och som kan bildas i badvatten om man använder klor som desinfektionsmedel: trihalometaner och kloraminer.
Ta bort problemet – inte bara mätvärdet
Gränsvärdet för THM och AOX fungerar som indikatorer för anrikning av organiska halogener. Aktivt kol adsorberar alla former av biprodukter, inte bara indikatorerna. Därför är aktivt kol den säkraste tekniken för att minimera THM. Aktivt kol kommer med tiden att mättas med organiskt material och tappar efter hand sin förmåga att reducera THM även om förmågan att reducera bundet klor kan bestå. Med AKP-metoden doseras alltid nytt kol och mängden behovsanpassas – därför är AKP-metoden effektiv för reduktion av THM och AOX.
Lägre driftskostnad och ökad vattenkvalité
- AKP tar bort klorlukten och minimerar bundet klor,
- THM och AOX
- Komplett utrustning för kolpulverdosering enligt DIN 19643-2
- Dosering 0,3-2 g/m3
- Spolas ut vid normal backspolning
- Dosering ca 2-5 g / badgäst
- Doseras vid behov
ProPac – utrustning för dosering av aktivt kolpulver
- kan med fördel användas till
- Sandfilter i tryck- eller sugdrift med djupbäddsfiltrering
- Öppna sandfilter
- Pulverfilter i tryck- eller sugdrift (vakuumdiatomitfilter)
- Ultrafilter